Om mig och mitt hantverk
En hobbysnickare från Ensamheten
Mitt arbete
Jag heter Daniel Andersson och är uppväxt i den lilla byn Ensamheten i Västerbottens inland, en mil från närmsta samhälle. Min släkt har levt här i sex generationer; tagit hand om skogen, arbetat och gått på samma stigar som vi gör idag.
Ensamheten är så mycket mer än en by. Det är djupa rötter och gemenskap. Lampjakt med kusinerna (eller kusinsyskonen som vi ofta säger) och att bli jagad av gömsen (fårbaggen). Det är att växa upp med 500 hektar skog som bakgård och naturen som lekplats. Långt ifrån kompisar men nära fisketjännen (tjärnar), hjortronmyrar och med skotern bredvid huset. Det är att ha älgkött hängande i sitt snickeri och att handgräva sitt eget bredband över 1 km in till byn.
Men för andra är kanske byn mest känd som ”armbrytarbyn”. Att växa upp mitt ute i skogen innebär att man får vara kreativ och hitta på saker att roa sig med. Många av oss blev riktigt bra på armbrytning. Kusinerna Heidi och Fia blev till och med bäst i världen (flera gånger om). Vår första ”armbrytarlokal” i byn var faktiskt i ladugården där jag nu har mitt snickeri.
Mitt intresse för hantverk började redan som barn med att tälja träsvärd och leta nya häftigare träslag. Idag gör jag mitt hantverk i farfar Tores gamla snickeri här i Ensamheten. En stor del av de ämnen jag arbetar med är från hans gigantiska förråd på ladugårdsvinden. Jag har lärt mig snickra genom att använda ensamhetsmentaliteten "tänk själv för i helvette!". Farfars perfekta hantverk och farsans noggranna slipning har också varit - och är - en stor inspiration i mitt arbete.
Jag gillar att hitta på nya former och experimentera med olika träslag. Därför har jag inte några färdiga mallar, utan varje produkt ser olika ut. Jag lägger mycket tid på att hitta träslag med en unik karaktär. Det innebär att jag inte bara väljer ut de mest stabila träslagen utan även arbetar med ämnen som är skörare men har ett unikt utseende.
För mig är det viktigt att värna om karaktären i träslaget och den naturliga träkänslan. Därför gör jag inga större behandlingar på mina produkter utan enbart en ytbehandling med paraffinolja. Träet får därmed fortsätta vara det levande material det är, vilket innebär att det finns en risk att mindre sprickor kan dyka upp med tiden, men ett material som trä åldras med värdighet och det är just det som är charmen med det.
Ensamheten. Rötterna sitt djupt hänna!
I farfars snickeri.
Kontakt
Har du frågor eller är intresserad av att köpa någon av mina produkter? Fyll i formuläret eller skicka ett mail till: solitude.woodcraft@gmail.com
Samarbetspartners
